© J.Westman 2001, 2006, 2008jw januari 2001, uppdat 23 mars-06, 31 mars-08, 31 okt-12

Att spåra människans vandringar

När uppstod människornas släkten, var uppstod vår art och hur har den spritt sig över världen. Direkta fynd av de förmänniskor och människoliknande varelser som levde för länge sedan har skapat den bild vetenskapen har av människosläktets och människoarternas historia. Det senaste årtiondena har en annan kunskapskälla kommit till. Vi alla bär inom oss spåren av det förflutna i våra arvsanlag - det hur det jag går och bär på i mina celler skiljer mig från det som man hittar hos dig, och skillnaderna berättar om mina för-föräldrar och dina.

Inför årsskiftet 2000-2001 publicerades flera artiklar där olika forskarlag kartlägger människans ursprung och utvandringarna från Afrika ut över jorden, som de genetiska spåren avslöjar dem.

I december 2000 kom fossilforskarna ändå med den största nyheten: fossil av en förmännisko-art som gick upprätt redan för sådär 6 miljoner år sedan. För-människorna från Baringo i Kenia hade redan 2001 - kanske trots allt lite brådstörtat - döpts till "Millenium-människan" - något vetenskapligt släkt- och artnamn har fossilen ännu inte i det skede. Den döptes lite senare till Orrorin tugenensis.

Milleniummänniskan från Baringo
Forskarna , Brigitte Senut från College de France i Paris, och Martin Pickford från Community Museums of Kenya i Nairobi, publicerade på samtidiga presskonferenser. I största hast.
Bråttom hade de att komma ut, det första fyndet gjordes den 25 oktober 2000, fältarbeteti Baringo avslutades den 18 november och presskonferenserna ordnades i Paris och i Nairobi den 4 december 2000. Forskarna gav sig inte tid att skriva, analysera, skicka in till någon etablerad publikation, som låter andra experter inom facket granska och föreslå att omarbeta och komplettera materialet innan det slutligen publiceras.
Sånt ger sig inte nyhetsförmedlare till tåls med, och forskarna spelade nu efter nyhetsfolkets spelregler. Och tidtabellen för att få tilläggsmedel var också knapp - den fransk-kenianska gruppen hade ett glapp på 150 000 franc i kassan. Både forskare och nyhetsförmedlare hade behov av att storyn blev så rafflande som möjligt.
   Så vi får undra om det verkligen är ett så epokgörande fynd, som Brigitte Senut från College de France och Martin Pickford från Community Museums i Nairobi hävdade.
De aktuella Baringo-avlagringarna hade faktiskt daterats tidigare, två gånger, av ett brittisk och ett amerkanskt forskarlag oberoende av varandra, till sex miljoner års ålder.

Fossilen är från minst fem individer, varav en unge, tre fullvuxna och en gammal, både hannar och honor - för de beteckningarna ska man väl använda för ett djur. Stort som en chimpans, som nog har rakare ben än en chimpans att gå med, men ännu kraftiga armar att klättra i träd med. Tandbyggnaden lär peka klarast mot människa: Små hörntänder och välutvecklade kindtänder, vilket lär tyda på allätande: I huvudsak frukter, rotknölar och annan växtföda, men ibland, när det råkade sig, kött. Chimpanser äter också apa när de kommer åt.
    Orrorin-förmänniskorna levde i ett skogslandskap, med mängder av olika djur - noshörning, flodhäst, vildsvin, antiloper. Tandspåren på ett av benen vittnar om, att millenium-förmänniskan var byte snarare än jägare. Ett stort kattdjur har gnagat på benet.

Pickford och Senut hävdar, att de sex miljoner år gamla millenium-förmänniskorna var lika människolika, eller mera, än de dittills (2001) äldsta förmänniskofynden: Ardipithecus ramidus , 4,4 miljoner år, den äldsta Australopithecus-arten A.aramensis, drygt 4 miljoner år, och den berömda Lucy, A afarensis 3,2 miljoner år.

Förmänniskornas historia handlar om många samtidigt levande arter. Genom Australopithecus-stadierna verkar förmänniskorna ha stannat i Afrika. Under stadiet Homo erectus, från sådär 1,8 miljoner år sedan och framåt, spriddes halvmänniskor från Afrika ut över världen, ända till Indonesiens övärld. Forskare i Asien hävdar, att modärn människa uppkom ur erectus-förfäder på många håll. Här kommer nu de genetiska vittnesbörden in, och de pekar i allt högre grad på att även modärn människa, Homo sapiens, uppstod som engångsföreteelse, i Afrika, och utvandrade rätt sent därifrån..

Afrikansk härstamning.

Det genetiska beviset för en afrikansk härstamning har hittills handlat om jämförelser mellan några hundra bas-par, i det arvsmaterial som kallas mitokondriskt DNA. Mitokondrierna är så att säja cellernas kraftstationer. De har egna arvsanlag, som >i>endast ärvs genom kvinnor - det m-DNA vi män har har vi fått från mamma, som hade det från sin mamma, som hade det från sin mamma, och så vidare. Den nyaste (2001) analysen av mitokondriskt DNA omfattar 16 500 baspar - visserligen från bara ett femtital människor ännu, men den geografiska utbredningen svarar för, att den bild som uppstår blir heltäckande och entydig.

Den första nyheten är att utvandringen från Afrika förefaller ha skett rätt sent. Forskarna Max Ingman och Ulf Gyllensten från Rudbäck-laboratoriet i Upsala, och Svante Pääbo och Henrik Kässmann från Max Planckinstitutet för utvecklingsantropologi i Leipzig, uppskattar i Nature, att befolkningen i Afrika skiljdes från icke-afrikaner så sent som för 52 000 år sedan - men de anger en osäkerhet på 28 000 år, så man ska inte ta det så bokstavligt. Men väldigt sent i alla fall.
Det äldsta fyndet av tidig-modärn människa , arkaisk Homo sapiens, talar forskarna om, i Afrika, är från för sådär 130 000 år sedan och den här formen av Homo sapiens fanns i Mellanöstern för 100 000 år sedan.
    Datum 52 000 år sedan kan förståss ha handlat om en andra våg av utvandring. Det finns spår av att människor med konstnärlig verksamhet på agendan, modärn Homo sapiens, fanns i Sydafrika för 70 000 år sedan. För 40 000 år sedan vandrade modärna människor, som hade konstutövning i sitt andliga bagage, in i Europa, som då var ett verkligt Neandertal-land.
Genetikern Svante Pääbo med medarbetare lyckades härom året jämföra DNA-material från det ursprungliga neandertal-fossilet med DNA från modärn människa. Där uppdagades att förfäderna till de neandertalare som fanns i Europa - och även i Mellanöstern - hade levt åtskilt från Homo sapiens förfäder i minst en halv miljon år, sannolikt längre. Då modärn människa vandrade in i först Mellanöstern och sen i Europa, samexisterade de båda människotyperna i mer än tiotusen år, men utan att lämna efter sig några genetiska spår av någon närmare samlevnad. Dethär talar för att man bör betrakta oss och neandertalarna som skilda arter. Intressant nog finner man att både grott- och bruksföremålskonsten blommar till kring för 30 000 år sedan, medan de sista neandertalarna samtidigt börjar nyttja prydnadsföremål. Att så var fallet kom fram kring sekelskiftet. Långt före det slog Björn Kurtén huvudet på spiken med sin hypotes, visserligen i romanform, om de intelligenta och nyskapande, men ofruktsamma hybrider, som förbindelser mellan de mörka jägarna och det ljusa blomsterfolket ledde till.

Resten av världen då?
Genforskarnas variationskartor och DNA-klocka tyder på att det fanns modärna människor i Ostasien för 67 000 år sedan. För 40 000 år sedan, möjligen 60 000 år sedan nådde de Australien, och det stämmer gansla bra med arkeologin, när de mest fantasifulla påståendena rensas ut.
    Fallet Amerika är intressant - genmaterialet möjliggör en invandring till Nordamerika redan för 20 000 år sedan och till Sydamerika för 13 000 år sedan. I Nordamerika har det länge gällt som ett gudsord, att "ingenting före 10 000 år sedan", medan arkeologer i Sydamerika har den berömda Mesa Verde-boplatsen i Anderna - och Mesa Verdes ålder, minst 13 000 år, möjlighen betydligt mera, stämmer klart överens med det som genforskarna nu bestyrker.

Stenålderseuropeer.

Och varifrån härstammar dagens europeer? Ja, det kommer nog som en överraskning, att 4 av 5 män i Europa kan räkna sin härkomst från de äldre stenålders-jägare, som kom hit under den istida invandringen för omkring 40 000 år sedan. Här är det jämförelser av Y-kromosomen hos drygt 1 000 män runtom i Europa som ger besked. Endast män har Y-kromosomer, och de överförs bara från fäder till söner, och variationerna bland 1 007 europeiska män har studerats av en grupp genetiker från sju europeiska länder samt USA, ledd av genetikern Ornella Semino från universitetet i Pavia. Dehär uppgifterna har sammanställts med andra uppgifter om variationerna i m-DNA, som bara ärvs från moder till dotter. Vi får en överraskande detaljrik bild: såhär:

Endast en femtedel av Europas män härstammar från de bönder som vandrade in under yngre stenålder, och hande jordbruk och boskapsskötsel som näringsfång. Detta är inte ett väntat resultat, för arkeologin lockar till en helt annan uppfattning.

Näringsrevolutionen - övergången till jordbruk, boskapsskötsel - och husbyggen i byasamhällen - verkar ha börjat i Mellanöstern och mindre Asien för sådär 10 000 år sedan. Det nya sättet att leva spred sig i sakta mak norrut och västerut från mindre Asien längs Medelhavet och in i Centraleuropa under de följande 2 000 till 3 000åren.
    Men fördes de nya näringsfången in av nya människor? Ja, länge har forskarna ansett att så är fallet, bland annat därför att ett jordbrukssamhälle - även om primitivt - kan föda så många fler invånare i ett område än jakt och fiske.
   Icke så, enligt Semino-gruppens studie av variationer i arvsanlagen. Såhär befolkades Europa:
   En äldsta variant av Y-kromosomer är gemensam för europeer, folk i Sibirien och indianer i Nordamerika. Bärarna av den varianten utvandrade från Afrika för knappt 100 000 år sedan, till Mellanöstern och sedan österut. Ur den här varianten uppstod en annan variant för sådär 40 000 år sedan, och den varianten är den mest utbredda i hela Europa. Ett tecken på en invandring till det europeiska området för sådär 35 000 till 40 000 år sedan.

Europeernas intåg.

Det var för 35 000 till 40 000 år sedan, som den kultur, som arkeologerna kallar Aurignac börjar uppträda i Europa, jämsides, men inte blandad, med neandertalare - fast det, som redan konstaterades, finns tecken på att neandertalrna lånade av nykomlingarnas kultur i slutskedet. Ornella Seminos grupp tvekar inte att ge sin 40 000års- Y-kromosomvariant beteckningen Aurignac-signatur. Ungefär hälften av alla de undersökta bär kromosomsignaturen från dehär tidigaste Homo sapiens- europeerna, de med den tidigaste bildkonsten man känner.

Nästa våg av invandrare spåras i en annan variant, som verkar ha nått Europa från Mellanöstern, för drygt 20 000 år sedan. Arkeologerna kallar den perioden den gravettiska, och den kännetecknas över stora områden, av de såkallade Venus-statyetterna, yppiga damer, och en förfinad flint-teknik, med elegant tillknackade tunna stora spjutspetsar, eller vad de nu kan ha varit. Ornella Seminos grupp skriver i Science om en gravettisk kromosomvariation.

Vad hände sedan?

Istiden skärpte sitt grepp om Europa. För 20 000 år före nutid tycks aurignac-arvets bärare ha dragit sig undan isen mot Sydfrankrike och Spanien, medan det gravettiska arvet bars vidare av mammutjägare, i Balkan och på den ukrainska steppen.

Istiden tog slut för sådär tiotusen år sedan. Genetisk forskning visar, att vetet uppenbarligen först började odlas i trakterna av bergen Karadagh, nära Diyarbakir i östra Turkiet, där vetets vilda stamform alltjämnt växer. Det var för 10 000 till 9 000 år sedan, och människor med en egen kromosomvariant kan också spåras till detta område och denna tid. Men de sen-stenålders-jordbrukare, som kom med näringsrevolutionen till Europa, har lämnat genetiska spår efter sig hos bara tjugo procent av Europas manliga befolkning. De övriga fanns här redan innan, men den nya näringen gav utrymme för ökat antal: Mera mat, flera människor.

En av medlemmarna i Seminos grupp, Luca Cavalli-Sforza, påpekar för vetenskapstidningen Science, att de här genetiska uppgifterna säkert innehåller stora felmariginaler än så länge. Men eftersom genetiska data någorlunda svarar mot den bild som arkeologin ger, så är det svårt att låta bli att göra kopplingen mellan fynden och genetiken, och den genetiska dateringen är ju bara i sin linda ännu, säjer Cavalli-Sforza. Men den visar redan klara spår av människans vandring på jorden.


Mera human-evolution i
Ut mot storm och kyla
Trångt i stamträdet.
Världens äldsta yrke.
Människan är ett konstigt djur
En miljon år före Kristus

Skicka kommentarer till juhaniwestman@gmail.com
Tillbaka till första evolution-sidan.
Tillbaka till paradsidan.