© J.Westman 2002, 2005   JW maj 2002. Uppdat -05, -12
   En liten lurvig krabat.
   Människans förfäder under dinosauriernas tid skiljde sig redan en smula från andra djur. Vi människor är som art mycket unga, knappast mycket mer än hundratusen år, medan vår klan, primaterna eller herredjuren verkar ha rötter som går 80 miljoner år tillbaka i tiden - och däggdjurens uppkomst dateras ännu längre tillbaka.

   Forskningen går framåt på två fronter: Gentekniken och jämförelser mellan arvsanlagen hos olika nulevande arter är den ena, den andra handlar om de fossil fornlivsforskarna, paleontologerna har turen att hitta. Gen-forskarna försöker få fram när vår och andra herredjurs, primaters, gemensamma förfäder kan ha levat, och paleontologerna utgår från fossilen och de slutsatser man kan räkna fram när uppgifter från en hel grupp fossil samanställs, om hur förfadern och för-modern kan ha sett ut.

De äldsta klart identifierade primatfynden - hittills får man säja - är 55 miljoner år gamla, från tidigaste eocen-perioden, då dinosaurierna redan var utdöda och däggdjuren under tio miljoner år hade haft makten på jordens yta. Generna berättar emellertid att primaterna som grupp bör ha uppstått för 85 till 90 miljoner år sedan, under mellersta delen av krittiden, då hade dinosaurierna ännu 20 miljoner år kvar av sin maktperiod.

Ordningen Primater, levande och utdöda, delas in i underordningar: halvaporna lemurer, tarsier och lorier, nya världens apor, gamla världens apor, människoapor och människor. Ett forskarlag från Schweiz, Storbritannien och USA har utgått från de kända fossilen och på statistiskt väg försökt komma fram till hur den senaste levande gemensamma ur-formen kan ha sett ut. Resultatet publiceras i en artikel i Nature (våren 2002). Med datorsimulation och känsla i tummen kommer forskarlaget till att nitti procent av den variation inom primaterna som finns idag redan existerade under mellersta eocen, för 50 miljoner år sedan. Då var de också redan spridda över både Eurasien, Afrika och Nordamerika. De kommer till att tretti miljoner år har gått åt för att åstadkomma den här variationen och utbredningen från ett tropiskt ur-hem, och så försöker de rekonstruera alla primatgruppers för-föräldrar som de var för 80 miljoner till 85 miljoner år sedan. Det har handlat om djur som fullvuxna kan ha vägt knappt ett kilogram, med lång svans och gripande fingrar och tår. De rörde sig sannolikt uppe i träden, högt över de jagande dinosaurierna på marken. De åt frukter, insekter, småödlor och en och annan fågelunge. De var sannolikt redan sociala djur, urmödrarna födde bara ett fåtal ungar per kull och ungarna togs omhand.

Fossiljägarna i Kina tränger ännu längre tillbaka både i systematiken och i tiden: till de placentala däggdjurens uppkomst, och till ett sjölandskap som existerade under tidig krittid, för 125 miljoner år sedan i det som nu är nordöstra Kina. I Yi-xiang-formationens avlagringar har forskarna under de senaste åren gjort upptäckter av välbevarade fossil av dinosaurier med fjäderbeklädnad: tänk er dedär raptorerna från Jurassic Park med fjäderkammar och nästan ving-lika fjäderpennor på frambenen! Nu kommer ett fynd av ett tidigt placentalt däggdjur - alltså ett däggdjur med moderkaka - nå moderkakan är ju förståss inte bevarad men annars är skelettet osannolikt fullständigt för hittills har man bara enskilda tänder från 110 miljoner år och ett mer fullständigt placentalt skelett från 75 miljoner år. Det som hände var att för 125 miljoner år sedan ägde ett vulkanutbrott rum där, och askan begravde och bevarade det här lilla djuret i ett slags dinosaurievärldens Pompeji.

De kinesiska forskarna har gett det namnet Eomaia scansoria som betyder klättrande gryningsmoder.

Eomaia scansoria står systematiskt närmast i vägskälet mellan placentala däggdjur och pungdjur. Livsstilen är emellertid specialiserad och visar hurudan de senare primaternas, herredjurens begynnelse kan ha artat sig. Det handlar tydligen om en klar ekologisk nisch som våra förfäder la tassarna på några tiotal miljoner år senare. Kroppen 10 centimeter lång, med 6 centimeter svans därtill och ett utseende som en stor näbbmus. Och till storleken som en sork eller skogsmus, kroppsvikt 25 gram. Den har långa "finkur" att klamra sig fast i grenar och kvistar med. Fram- och bakbenens byggnad visade att den både kilade omkring på marken och klättrade i buskar och träd. Tandbyggnaden följer däggdjursmönstret med framtänder, hörntänder och två slags kindtänder, ett bett för en insekt- och smådjursätare. En del av hårbeklädnanden har också bevarats, den har haft en tät kort undre päls som sedan har klätts av längre hårväxt. En liten lurvig krabat.


Läs om evolutionen och om mäniskans evolution i
Utvecklingen på bettet  Evolution till tänderna,
Genklockan
Världens äldsta yrke.
Människan är ett konstigt djur
En miljon år före Kristus
Blott ett litet, litet gen-fel
Trångt i stamträdet
Skicka kommentarer till juhaniwestman@gmail.com
Tillbaka till första evolution-sidan.
Tillbaka till paradsidan.