JW maj 2004, © J Westman 2004, 2005, 2012
  Blott ett litet, litet gen-fel..
  Gen-forskare har kommit till att skillnaden mellan för-människor och det riktiga människosläkte dit vi hör uppstod som ett litet fel i en gen. Det genfelet var en milstolpe i historien om släktet "Homo"s uppkomst för omkring 2,4 miljoner år sedan.

Vad skiljer släktet "människor" , "Homo", från de olika för-människorna: Australopithecus, Paranthropus och vad forskarna har kallat dem? De förekom ju sida vid sida under sådär en miljon år - och om vi skulle ha en tidsmaskin och resa ner till Afrika och titta efter så skulle vi nog ha svårt att iaktta någon skillnad under de första hundratusentals åren. Kanske vi nätt och jämnt skulle lägga märke till att de som hör till släktet "Homo" är lite mindre i käften. Det vill säja, att käkmusklerna är mindre och tandgarnityret smäckrare uppbyggt. Men sedan tittar vi på skallarna som fossiljägarna gräver fram och ofta måste plocka ihop av en massa brottstycken , och då ser vi vad det smäckrare käftamentet beror på: hos förmänniskosläktenas olika arter går käkens tuggmuskler ända upp över kraniet och möts högst uppe vid en ben-kam som de är förankrade i. Sådana benkammar ser vi även på alla apskallar, också på chimpans- och gorilla-skallar. Arterna i släktet "Homo" saknar kammar, skallarnas topp är slät och rund, man ser att muskelfästena sitter vid tinningarna.

När muskelmassorna runt skallen blev mindre blev det evolutionärt möjligt att skallväggarna blev tunnare och innehållet större - hjärnan därinne fick utrymme att växa. För-människo-arterna använde enkla redskap, de jagade och samlade tillsammans, och de hade en social samvaro där det insamlade bytet delades. I tidens fullbordan fick arter i släktet "Homo" såpass mycket mera hjärnkapacitet att de började begrunda tingens ordning - göra bättre redskap och snart även verktyg att göra redskap med, ta ibruk elden och efterhand också metoder att göra upp eld - fundera ut bättre jaktmetoder, utveckla den sociala samvarons former. Förmänniskorna blev urmänniskor, och urmänniskorna blev efterhand människor.

Hur kom då en sådan utveckling igång? Jo, det sätt på vilket käkarnas tuggmuskler utvecklas påverkas långt av ett enda arvsanlag - en enda gen. Forskningen kring generna visar att chimpanserna har den här genen intakt, medan vi människor inte har den intakt. Ett gen-fel - ett enda - har alltså uppstått uppstod någon gång efter att utvecklingslinjerna mot dels chimpanser, dels förmänniskor skiljde på sig. Genom att mäta den takt i vilken gener förändras kan det här gen-felet tidsbestämmas till för omkring två och en halv miljon år sedan. Och det är från den tidpunkten de första "Homo"-arterna kan uppdagas i fossilmaterialet, först Homo ergaster, sedan Homo erectus från knappt två miljoner år sedan. Inga tankens jättar, men människor.

Vi får här en ny och unik inblick i hur evolutionen fungerar: en liten slumpartad förändring som genast kastas ut på livets tummelplats där det naturliga urvalet sållar och vrakar. Då de drabbade individerna klarade livhanken och fick ungar, så öppnade sig möjligheter för senare, nya små genförändringar. Tillexempel så att skallarna blev större och rymde mera hjärna. Det i sin tur påverkade hur människobarn föds, eftersom den större skallen ska rymmas ut genom kvinnans öppning i bäckenbenen kan det inte bli fråga om färdigutvecklade stora huvuden - ungarna måste få en barndom, den igen kräver omställningar i det sociala systemet med ytterligare betoning på att samarbeta och dela med sig, och så vidare.

Allt detta skedde genom nya slumpartade lämpliga genförändringar, men även samvaro-evolution trädde till vid sidan av den genetiskt styrda evolutionen. Vi människor är alltså resultatet av en lång kedja av tillfälligheter i genuppsättningen, den här med käkmusklernas utveckling för knappt två och en halv miljoner år sedan är bara en i raden. Det naturliga urvalet släppte fram den här varianten och när de första generationerna hade överlevt och fortplantat sig kom de nya evolutionära trycken sakta in i bilden: om man inte kan tugga lika bra som andra får man försöka tänka ut saker kring dieten i stället, bra att kunna tänka till lite alltså.

Och här står vi nu, som vi tycker det, i slutändan, fast vi egentligen som medlem i ett biologiskt släkte kanske befinner oss bara mitt i kedjan, precis som chimpanser och gorillor och alla andra djur. Om det är någon som ännu tänker sig att evolutionen är meningsfylld eller vill se Guds finger i det hela, så varsågod, men skillnaden mellan en förtänkande Försyn och rena slumpen är nu så obefintlig att den endast ses som en hägring i betraktarens öga.

Om det blir slutända för oss så är det vårt eget fel, då har vi gjort bort oss med allt det fina tänkeriet.

Fortfarande gick utvecklingen för 2,4 miljoner år sedan både biologiskt och socialt i vad man kunde kalla biologisk takt - allt nedärvdes från generation till generation med få innovationer under hundratusentals år - men det att ett gen-fel minskade muskeltrycket på skallen och tillät att den kunde bli större och mera tunn-väggig, det var en viktig förutsättning för att den tänkande människo-arten Homo sapiens, skulle kunna uppstå för hundratusen år sedan. De första tecknen på att så skedde är att konst uppträder bland människolämningarna - men det är en annan historia.


Läs om käkar, tänder och evolution i
Utvecklingen på bettet
Evolution till tänderna,
Genklockan
Evolution enligt Frankenstein
Trångt i stamträdet.
Världens äldsta yrke.
Människan är ett konstigt djur
En miljon år före Kristus

Ge kommentarer till juhaniwestman@gmail.com
Tillbaka till första evolution-sidan.
Tillbaka till paradsidan.

.