© J. Westman 1998, 2000, 2001, 2005, 2007, 2011   Efter manus 1998...2001. Senast uppdaterat 28 nov-11.

Evolution enligt Frankenstein.

Få läror har missförståtts och missbrukats så mycket som utvecklingsläran – ändå är den en oskiljaktlig del av den modärna världsbilden. Inom biologin är de slumpmässiga förändringarna och hur de klarar sig i det naturliga urvalet genom kampen för tillvaron som avgör. Teknik utvecklas av människor, som ju fungerar medvetet - vet vad de gör. Eller vet de? Och vad slags evolutionslagar leder biologiskt inspirerad datorutveckling?

. Läran om att allt förändras - till det bättre eller till det sämre - den har varit en del av den västerländska världsbilden i tvåhundra år nu. Det var geologerna som började - britterna William Smith och George Hutton i slutet av sjuttonhundratalet och och Charles Lyell i början av adertonhundratalet, när de förklarade, att de processer vi ser i naturen idag också kan förklara de spår av processer som vi ser i avlagringar och formationer från gången tid. Biologerna följde efter. Tekniker och ingenjörer talar inte om någon bakomliggande utvecklingsteori när de utvecklar teknik - det är ju deras jobb att göra saker bättre. De som säljer produkterna gör sedan reklam för bättre saker.

Den gamla ordningen i naturen - den som medeltidens lärda återförde till Aristoteles - i den ordnades alla levande varelser in på Naturens stora trappstege. Växter och allsköns kryp lägst nere, däggdjur och fåglar ovanför fiskar, groddjur och reptiler, och människan högst av alla jordiska varelser. Det fanns ju sedan folk som fyllde ut tomrummet mellan människan och hennes Skapare med änglar, ärkeänglar och helgon. Det var inte fråga om utveckling här, utan om en Ordning, alla hade fått sina platser i den stora skalan tilldelade och fastställda redan i begynnelsen och av Gud Fader Själv. Det var en moralkaka som var skapad och ägnad till begrundan och efterrättelse. Orubbad ordning i naturen - så även i samhället, allt är förordnat från ovan och: "du får smör uti himmlen när du dör". Men inom de tidevarven skedde tekniska framsteg med glacial långsamhet, men, märkväl, de skedde.

Geologerna hade visat på att den döda materien i naturen var underkastad förändringens lagar, precis som levande individer. Då var det ju inte så långsökt för de människor, som trodde på naturlagar istället för dogmer, att börja leta efter tecken på utveckling även inom biologin. Genombrottet kom år 1859 då Charles Darwin publicerade sin teori, som utgick från det sätt på vilket människan förändrar djur och växter omkring sig med ett konstgjort urval. Darwins nyckelord är "by Natural Selection" det naturliga urvalet som drivmotor för en utveckling – till det bättre.

För att vara riktigt rättvis - Darwin publicerade sedan Alfred Russell Wallace på oberoende väg hade kommit till samma slutsats.

Näst Bibeln och Koranen är väl utvecklingsläran den lära som det i vår tid har tvistats mest om. Det handlar ju om hur man ska se världen, statisk eller i utveckling – och när man har valt utveckling: hur fungerar det?

När utvecklingsläran tillämpas inom andra naturvetenskaper så blir den en succé. Vi kan inte tänka oss astronomi och astrofysik utan en utvecklingsteori. När naturvetare idag talar om Begynnelsen med stort B så menar de inte de första verserna i första Mosebok, utan det som högenergifysikerna försöker räkna ut att hände under Universums första bråkdels sekunder, och hur detta sedan har utvecklats vidare till vårt Universum av idag.

Utvecklingsläran och samhället då? Det tycks vara en naturlag att allt vad människor kan bruka även kan och skall missbrukas. Låtgå-liberalerna tyckte om –det gör de alltjämnt - det där med kamp för tillvaron. Adolf Hitler och det brunskjortade gänget kring honom överbetonade det där med kamp, så till den grad att Hitler själv i nederlagets stund deklarerade att den tyska nationen inte hade klarat kampen för tillvaron och inte var värd att överleva. Kommunisterna under Stalin ville se det nya samhället skapa den nya människan. Inte heller det experimentet lyckades något vidare.

Nu var det så att Darwin och Wallace gjorde ett fint jobb som banbrytare, men deras utvecklingsteori handlade bara om hälften, om hur individerna med den variation som finns i arvsanlagen, klarar sig - eller inte klarar sig - i livsmiljön. Vad arvsanlagen egentligen består av har ju först blivit klart inom det senaste halvseklet. Kartläggningen av dem - ja den pågår just nu. Riktigt sådär enkelt, att man ändrar lite på ett betsämt ställe i DNA-kedjan och vips har man en organism med en ny egenskap - så enkelt är det förståss inte. Inte ens ditåt, fast vulgärjournalistiken vill ha det därhän. Och – naturligtvis - börjar man nu överbetona arvegodset. Det är sant att många sjukdomar är genetiskt betingade - men där man för ett par årtionden sedan skyllde brottslighet på elaka föräldrar, så talas det nu väl mycket om dåliga gener. Och vad kan vi måhända ännu vänta oss av den debatten?

Rätten till kunskapen

Bland fundamentalister och bokstavstroende finns en liten tapper skara som fortfarande förfäktar att evolution inte har skett. Världen är skapad sådan vi ser den omkring oss idag, hävdar de. Utanför den lilla skaran håller frågan om hur arvsanlag kan förändras på att förvandlas från en filosofisk fråga till ett i högsta grad ekonomiskt och moraliskt komplex.

Debatten om genetiskt behandlade livsmedel är bara EN sida av saken. Här är det ju fråga om att genom modärn teknik ta ett steg vidare . Så länge människan har hållit tamdjur och odlat växter så har hon också påverkat utvecklingen - ingripit i det naturliga urvalet. Och när jag säjer hon, så går mina tankar särskilt till de stenålderskvinnor som satte igång växtförädligen i Mindre Asien för tiotusen år sedan. Andra stenålderskvinnor satte i gång samma utveckling i Sydostasien och i Mellanamerika. Vår tids gentekniska framsteg har gett växt- och djurförädlarna andra och effektivare medel än de som traditionellt har använts - urval blad variationer i avkomman, och skapande av nya variationer genom korsning. Skillnaden – den som förskräcker nu – är att korsningen sker med arvsanlag som ursprungligen inte har haft något med varann att göra. Skälet till förskräckelsen är rädslan för att man kanske inte har så bra kontroll på den här förändringen i variationen som man kanske kunde önska. Och skräckscenariorna handlar tillexempel om super–ogräs som kommer lösa i naturen.

Den rädslan är förståelig. Skribenterna i vetenskapliga tidskrifter varnar för en helt annan fara. Kunskapen om arvsanlagen borde vara vetenskapligt allmängods, men den håller på att bli privategendom som ska kunna köpas och säljas på marknaden. Man kan ta patent på genförändrade organismer - transgeniska växtarter och djurarter. Ännu värre är att man uppenbarligen också kommer att kunna ta patent på genetiska upptäckter beträffande människans arvsanlag. I princip ska det ju inte gå att ta patent på ett djur eller en människa, men i praktiken håller det ändå på att ske. Forskningen bedrivs i stor utsträckning i privatföretagens regi. Många kemijättar har sadlat om och börjat satsa stora summor på bioteknik och genteknik - och de väntar sig vad de hävdar är en skälig ersättning på sina utlägg. I klartext: Så stora vinster som möjligt så snabbt som möjligt. Och företagen har genast svaret klart när nån talar om reglering, av vad slag det vara må, även äganderätten: Lagstiftning ska vi inte ha. Det hindrar ju forskningen.

Det är lätt att förstå ett skräckscenario med förrymda super-ogräs. Liknande skräckscenarion hör till underhållsgenren dålig science fiction och den hör ju till standardutbuden i kommerisell TV. Att den dåliga science fiction-en skapar en allmänt vetenskapsfientlig inställning inom väljarkåren bekommer programmakarna föga, och gör inte saken bättre. Frågan om intellektuell äganderätt är sedan i jämförelse direkt tråkig – inga trevliga rysningar i ryggbastet här. Om inte väljarkåren i USA och Västeuropa oroas överhövan för det, så varför skulle lagstiftarna anstränga sig i onödan.

Om debatten håller sig kring enkla ting - som om evolution överhuvudtaget existerar i sinnevärlden - eller på sin höjd utsträcks till att gräla om transgeniska tomater eller sojabönor ska tillåtas eller inte - ja, det är ett önskvärt sakernas tillstånd för den sektor av genetisk forskning som är ekonomiskt resultatinriktad .

Problemet är inte någon brist på reglering eller insyn som sådan, utan det att patent redan förhindrar reglering och insyn, och uppenbarligen kommer att göra det alltmer efterhand. Om debatten handlar om Gud eller evolution, eller om jo eller nej till transgenisk soja, så hinner företagen cementera den där hittills lite lösa patenträtten , alltså äganderätten till kunskapen om arvsanlagen och vad som kan göras med den.

Oavsett om vi får eller inte får förbud mot transgenisk soja eller klonad fårstek, så får vi högst troligt betala dubbelt upp för de transgeniska växterna och djuren därför att någon har patent på dem. Därtill kan vi bli tvungna att betala oss sjuka för vård av genetiskt betingad sjukdom, därför att någon äger kunskapen om våra gener.

Det går inte att stoppa forskningen och alla de goda ting som nämns i slutändan är förvisso möjliga. Ingen har väl något emot bakterier som tar hand om giftigt avfall i våra komposter och på avstjälpningsplatserna. Vi tar väl gärna ibruk riktade mediciner, som lappar ihop trasiga eller utslitna organ hos växter och djur och oss själva, och schasar bort elaka basilusker från dem. Frågan är vad de kommer att kosta att användas. Riskerna för att det kommer ut monstergener i omgivningen, - den finns förvisso också, därför att evolutionens alla mekanismer fortsätter att verka jämsides med det som sker i laboratorierna. Trots det anser många skribenter i de tongivande vetenskapstidskrifterna Nature och Science , att tyngdpunkten i debatten till syvende og sidst borde handla om frågor som vad är människans värde och hur mycket får kunskapen , om människan - och - om det vad människan äter, vara värd för den som tar fram den.

Medveten teknisk utveckling?.

Ja, hur medveten är den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen? Har de som skapar det nya alls någon uppfattning om följderna av det de har för sig, anar de ens hur världen i stort reagerar?

Den 6 augusti 1945 fick de fysiker och tekniker som ville utnyttja krafter inom materiens uppbyggnad en skakande påminnelse om verkligheten utanför laboratoriet. Alltsedan dess har vi fått vänja oss vid ovänliga väckningar, som när strävan att göra bättre kylskåp ledde till att halten farlig ultraviolettstrålning på sommarens sandstränder har ökat.

Den teknisk-ekonomiska evolutionens drivkraft är kortsiktig vinst. Trots allt tal om forskningens frihet så motiveras även naturvetenskaplig grundforskning med att dess resultat med tiden - läs: snarast möjligt - ska kunna tas i bruk inom de ekonomiska processerna. En insikt om följderna för handlandet i stort är så sällsynt, att varje undantag man eventuellt kan peka på bara bekräftar regeln om att även den tekniskt-ekonomiska utvecklingen sker blint, precis lika mycket utan tanke på konsekvenserna som evolutionsskeendena i biologin. Det talas mycket om ett behov att styra utvecklingen - men vem ska göra det, hur skulle det gå till, och vilka är det som skulle få besluta varthän? Exemplen från nittonhundratalets historia manar inte till efterföljd.

Frankensteins kloner.

Konstgjorda människomonster har förekommit i myter genom historien men namnet Frankenstein förknippas med ondskefulla varelser. Under de senaste decennierna har en biologisk term som beskrev trädgårds-tekniken att ta sticklingar knutits till skräckvisioner av människo-kopior. Begreppen har avsiktligt missförståtts eller tolkats fel - oftast för att göra en historia mer rafflande.

Har ni hört talas om "golem", det magiskt till liv väckta lerbelätet? ja, Golem var en skräckhistoria som cirkulerade i Mellaneuropa för ett par hundra år sedan. Moralen var förståss att saker och ting kan vända sig mot sin skapare, om han överskrider gudomliga gränser kring kunskap eller kring tingens ordning överhuvudtaget. Den sensmoralen tog också Mary Bysshe Shelley fasta på när hon 1818 skrev historien om uppfinnaren Frankenstein och hans försök att skapa en konstgjord människa - de tekniska detaljerna alldeles uppenbart inspirerade av Luigi Galvanis försök med elektricitet och grodors benmuskler. Monstret är fult, missanpassat och djupt olyckligt över att vara utstött från människornas värld och vänder sig slutligen i frustrerat raseri mot sin skapare Frankenstein.

Hundra år efter Mary Shelleys roman fick skräckfilmsmakarna tag i idén, och som man kunde vänta blev Frankensteins monster snabbt ett begrepp - förkortat till Frankenstein, så de flesta människor går omkring och tror att den där stora fula gubben, med hopsytt huvud och skruvar i tinningarna, som Bela Lugosi spelar så övertygande, heter Frankenstein. I själva verket är Mary Shelleys monster som sådant namnlöst.

Tjecken Carel Capek bättrade på med sin nittonhundratjugotals-historia om R.U.R eller Rossums universella robotar, som också gjorde uppror. Sendess har vi haft robotar och datorer som vänder sig mot sina skapare, i rena dussinspektakel, men även i Stanley Kubricks och Arthur C Clarkes superdator HAL 9000 i 1960-talseposet "2001-en rymd-odyssé". Visste vi det inte tidigare så lärde vi oss alla då, att datorer, dem ska man inte lita på. Praktiken har emellertid visat att våra hemdatorer i grunden är beskedliga - det är bara det att det språk vi talar och det de reagerar enligt är två vitt skilda ting. Det är ändå inte datorerna som blir frustrerade och ilskna utan vi - användarna. Och efterhand har det kommit historier där robotar och konstgjorda människor faktiskt är hjältar, och en som blev aktuell i slutet av 1900-talet, visar dom så gulliga så. Hade George Lucas gått och blivit "du" med den tekniken måhända?

När begrepp felanvänds och misstolkas med avsikt så de får ny innebörd - avsikterna kan vara nog så mångskiftande - så vill jag kalla det "Frankensteins kloner".
   Vaddå för "kloner"?

Kring förra sekelskiftet begrundade den amerikanske biologen Herbert J Webber vad man skulle kalla det, när en grupp organismer, närmast gällde det växter, härstammar från en enda individ, så som tillexempel de jordgubbsplantor som vi får genom att ta vara på revorna, eller de plantor vi får av faster Ester, som sticklingar av hennes buskar. Webber ville ha ett kort och lätt-uttalat namn som skulle kunna överföras till andra språk med minimala ändringar och därför borde stavas möjligast fonetiskt. Det skulle inte heller få föra tankarna på villovägar från det begreppet är avsett att beskriva, skev Webber 1903. Ordet var clone på engelska, klon på svenska. Ett biologiskt fackuttryck, intet märkligt med det. Trädgårdsmästarna fick ett nytt fackuttryck att svänga sig med.

Sådär i mitten av 1900-talet var det klart att inte enbart växter förökade sig asexuellt genom kloning. I skolan fick vi, som gick i den då lära oss, att exempelvis maneter har ett stadium i sin livscykel där de mångfaldigar sig a-sexuellt. Kring mitten av 1960-talet föröskte biologen John Gordon med att klona grodor - Gordon tog cellkärnor från fullvuxna grod-celler och förde in dem i äggceller varifrån de ursprungliga cellkärnorna hade avlägsnats. Voilá, kopierade grodor med arvsanlagen - den genetiska uppsättningen - oförändrad.

År 1970 väckte författaren Alvin Toffler allmänheten med sin Framtidschock och ett av de många skrämskotten i den boken handlar om att människorna kommer att kunna tillverka kopior av sig själva genom klon-teknik. Allas våra vänner skräckfilmmakarna var snabbt i farten - jag minns en film där Gregory Peck spelade doktor Mengele från Auswitz, som gömd i Paraguay kopierade smånazister och planerade kopior av Hitler, innan the Good Guys satte stopp för det hela.

Tankefröet var klonat och spritt över världen . Det blev fart på Frankensteins kloner när ett skotskt forskarteam 1997 presenterade frukterna av sin möda, det klonade fåret Dolly, med snabb efterföljd av klonade möss och apor. Skulle reservdelsmänniskor bli nästa? Den gula pressen vädrade utsikter att säja lösnummer.

Överdrivet ståhej som närs av oron för det okända, det har det goda med sig i alla fall, säjer tillskyndarna: Det väcker människor till etisk debatt. Det har det dåliga med sig att debatten förs på missförstådda grunder. Vad det verkligen gäller kan drunkna i svamlet - kanske det tillockmed är avsikten bakom endel av ståhejet, men kanske ändå hellre så än ingen etisk diskussion alls. Men vi ska minnas att det är porrkungarna som talar mest högljutt för tryckfrihet och maffia-advokaterna som understryker de anklagades rättigheter både före och efter domsluten.

Biologi i datorvärlden.

Begreppet "datorvirus" kanske bara är början på hur biologiskt tänkesätt kommer in i informationshanteringsvärlden. Inom databranschen har det så småningom börjat gå upp för folk, att det naturliga urvalet inom biologin under årmiljonernas lopp har skapat informationshanteringssystem som får betydligt färre funktionsstörningar än datorerna har idag.

Både hårdvaru- och programvaru-producenterna anser sig ha mycket att hämta ur biologin.Vi nås av nyheten att IBM sätter sina forskningsteam på skolbänken och har dem att studera biologi. Och vi får veta att man på hårdvarusidan har börjat med att skapa en ny term för en del av de biologiskt inspirerade funktionerna som ligger bakom hörnet: "immuno-tronik".

Som av namnet framgår handlar det om elektronik där funktionssättet gör lika det immunsystem i den biologiska världen som skyddar oss mot intränglingar, patogener, och bekämpar deras skadeverkningar. Man tänker sig att sådana system först tas i användning på områden där omgivningen är särskilt belastande, som i bilar, flygplan, kärnkraftverk och rymdfarkoster. Det är områden, där det å ena sidan krävs stor tillförlitlighet, och å andra sidan är svårt att komma åt för en mänsklig reparatör under gång eller drift.

I vår kropp har vi såkallade bistånds-T-celler, som identifierar intränglingar genom att de upptäcker de främmande äggvite-ämnen, proteiner, som intränglingarna producerar. Den tekniska termen är "anti-gen". T-cellerna är ett spaningssystem som upptäcker och identifierar fienden. Meddelande går till bekämpningsceller, B-celler, som producerar antikroppar, som kopplar till de upptäckta antigenerna. Att vaccinera sig betyder ju att kroppen förbereds på en viss attack genom en svagare sken-attack, så att T-celler är alerta och B-celler förberedda på åtgärder mot smittobäraren.

Nu (år 2001) tänker sig ett brittiskt forskarteam vid universitetet i York att skapa ett motsvarande system inom datavärlden där tillverkningsfel eller fel som uppstår på grund av yttre störningar i en data-chip ska upptäckas och repareras. Det som motsvarar T-cellerna ska kunna identifiera fel ibland chipsets transistorer genom att diagnosticera hur de arbetar. Motsvarigheterna till B-cellerna ska sedan kunna skapa funktionsmönster som stämmer överens med alla de sätt på vilket chipset kan fungera - rätt eller fel, - och matcha felfunktionerna. Också kontrollsystemet för det här ska fungera som inom biologin: alla de B-celler som passar till friska funktioner får order av T-cellerna att förstöra sig själv innan de kommer ut och ställer till det. När ett fel har konstaterats och lokaliserats ska det åtgärdas. Detta, tänker de brittiska forskarna, ska ske så att såkallade fält-programmerbara del-chips som automatiskt programmeras för att ta hand om den felande funktionen. Det kräver förståss att dator-chipset har fältprogrammerbata del-chips inbyggda.

Projektet har EUs välsignelse och ingår i projekten för framtida och i utveckling varande teknologier.

Ett steg vidare blir att skapa sådan hårdvara som sätter ihop de reparerande fältprogrammerbara chipsen av enskilda komponenter som byggs in för att ligga och vänta. Automatisk reparationsförmåga som i biologin.

På programvarusidan tänker man sig att efterapa genernas informationssystem. I biologin bär en genom den information som behövs för att tillverka ett enzym, den kemiska agent, katalysator, som gör att saker börjar hända i den biologiska cellen och/eller i hela organismen. Det är också i universitetet i York som ett forskarteam jobbar med det här, de tänker sig nånslags program-gener, som var och en bär koden för ett program-enzym, programstumpar, som var för sig skapar vissa fungerande delar av egentliga datorprogram. Program-generna skulle vara samlade i celler, och de skulle dessutom vara programmerade så att de bara fungerar tillsammans i vissa meningsfulla kombinationer. Det vad cellerna produceras testats sen förståss. Forskarna tänker sig en darwinistisk utveckling: de celler med programgener som producerar meningsfulla program skulle överleva, och sedan matchas mot andra motsvarande program till den bästa versionen för att uträtta en viss process skulle vaskas fram. Alla de andra skulle spolas. Dö bort och avlägsnas.

Till en början tänker man sig att på det här sättet få fram nånting som kan kallas program-element - i förlängningen kunde programelementen sammanväxa till strukturer av högre ordning som forskarna jämför med vävnaderna i en organism.

Fråga inte mig hur det ska gå till i praktiken, såhär presenterar dom principerna i New Scientist. Tanken och iden är i alla fall att få fram program som gör saker rätt från början, och datorhårdvara som man monterar in och sedan kan lita på att fungerar. Tänk, om det biologiskt inspirerande systemet kunde ta fram nya, säkra och långlivade programversioner , så att man inte skulle behöva uppdatera med version punkt ett, punkt två, punkt tre varannan månad, och ett helt nytt program per ett och ett halvt år. Önsketänkade eller...darra Bill Gates!
  Vi borde nog darra lite till manns - och kvinns - ty betänk hur roligt all världens virus-snickrare kommer att ha med den utrustningen!
   Och betänk det som sedan sker om evolutionen sätter in på allvar, det blir en kamp för tillvaron lika hård som den som pågår mellan mikrober och antibiotika i laboratorier och - dessvärre - i sjukhus i dag. Vilket ämne för en sci-fi-rysare. Om Ni nappar på betet, var god angiv källa. Eller kanske ändå inte.


Läs mer om evolution i:
Utvecklingen på bettet
Evolution till tänderna, Synvillor kring evolutionen
Genklockan
Blott ett litet, litet genfel
2003: 50 år sedan DNA

Skicka kommentarer till juhaniwestman@gmail.com

Tillbaka till första evolution-sidan.
Tillbaka till paradsidan.