© J Westman 1998, 2003, 2005, 2011, 2012

Sauropoder och långbenta krokodiler.
   Två dinosauriefynd från 1998 demonstrerar hur bristfällig kunskapen om dinosaurierna och deras tidsåldrar är, detta trots att dinosaurierna har studerats vetenskapligt sedan 1800-talet. Hösten 1998 kom först nyheter om dinosaurie-ägg från Argentina, och strax därpå om en krokodilkäftad rovdinosaurie från Saharaöknen .

   Man hittar lämningar av dinosaurier genom att leta reda på berg med avlagringar från deras tidsålder, och sedan vandra omkring och spana efter benrester som kan sticka upp ur marken. Det som hittas är oftats benfragment utan sammanhang, mera sällan lämningar av hela djuret, och ytterst sällan lämningar som ger det sammanhang i vilket djuret levde.

I den patagoniska vildmarken i södra Argentina stötte ett team på en forntida översvämningsbädd som hade eroderats fram och på markytan låg lämningarna av tusentals 15 centimeter långa dinosaurie-ägg och äggskal som hade dränkts av översvämnings-slam. Forskarteamet från USA och Argentina gjorde sin upptäckt dagen efter att de hade anlänt till området, i sin rapport i Nature skriver de:

"På denna fyndplats ligger tusentals dinosaurie-ägg spridda över mer än en kvadratkilometer. Proportionen ägg som innehåller lämningar av foster är hög: i över ett dussin ägg som fortfarande satt fast i avlagringarna och i ett förtiotal fragment som hade eroderats loss fann vi fostermaterial. Utom skelettmaterial innehöll fynden stora bitar avtryck av fossil fjäll-täckt hud."

Endel av fostren inuti äggen var nästan färdiga att kläckas - de var inklämda i omkring 8 deciliters volym och de skulle ha varit 30...40 centimeter långa varelser vid kläckling. Om de överlevde till fullvuxna hade de blivit nånting mellan 12 och 15 meter långa djur - av typ sauropoder, det vill säja växtätande dinosaurier som gick på alla fyra, hade ett litet huvud på en lång hals och en lång svans.

Flodavlagringarna där äggen finns kan inte dateras exakt, det handlar om nånting mellan 90 och 70 miljoner år, det som generellt kallas mellersta sen-krita.
Sauropodernas storhetstid inföll nästan 100 miljoner år tidigare, under jura-perioden, men de dog inte helt ut, under senkrita levde en grupp sauropoder som kallas "titanosaurider" i bland annat södra Amerika.

Alla hudfragment visar att dinosaurie-ynglen var fjäll-klädda som ormar eller ödlor idag. Ett av fragmenten visar en rand av bredare fjäll omgiven av mindre fjäll. I ett annat ser man en rosettbildning - ett stort runt fjäll omgicet av en krans av tio mindre. Man vet att den fullvuxna titanosaurien Saltasaurus som levde där och då hade benknölar i huden på sin rygg - benmaterialet har inte utbildats hos fostret men också bland nulevande krokodiler utbildas benmaterial i hudfjällen först efter kläckningen.

Skelettmaterialet är illa bevarat men en underkäke och endel bevarade tänder ger klara ledtrådar: tänderna är skapta som pluggar med en mejselformat avskuren övre yta. Det är en tandbyggnad som fungerar som en lövkratta: dinosaurien har tagit en kvist med löv i munen och repat av löven med sin mun-kratta. Titanosauriderna, tillexempel Saltasaurus, hade just sådana tänder.
Upptäckarna formulerar sig i alla fall försiktigt: tandbyggnaden tyder på att fostren var titanosaurider.

Mindre rov-dinosaurier som står fåglarna utvecklingsmässigt rätt nära byggde också reden som fåglar och ruvade äggen. Den mongoliska Oviraptor - äggrövaren visade sig vara sällsynt felbenämnd, sedan man fann en Oviraptor som omkommit i ruv-ställning på sitt rede, uppenbarligen begravd av en sandstorm.

Fynden i Argentina visar att de stora fyrbenta växtätardinosaurierna - sauropoderna - samlades på lämpliga platser för att lägga sina ägg, och att deras fortplantningsstrategi inte annars heller skiljde sig från dagens krokodiler eller sköldpaddor: lägga så stora mängder ägg som möjligt så att en liten del av avkomman kan komma undan alla rovdjur och bli fullvuxna.

"Våra resultat bekräftar att ägg med denna uppbyggnad har lagts av sauropoder, och resultaten kullkastar tidigare spekulationer om att sauropoderna skulle ha fött levande ungar."

Scenbyte till Sahel.
I Tenere-öknen i Niger, i den del av Afrika som brukar kallas Sahel, stötte ett annat forskarteam på spridda skalldelar med tänder och övriga skelettdelar av en rovdinosaurie, som hade bäddats in i flodavlagringar nångång mellan 120 och 100 miljoner år sedan. I livet har monstret varit minst 10 meter långt och vägt kanske 4 000 kilogram.

Och varför är det fyndet viktigt? Jo, översatt till svenska med facktermerna utrensade låter vetenskapstidningen Sciences bedömning såhär:

"De tvåbenta rovdinosaurierna har de senaste åren erhållit stor uppmärksamhet eftersom de belyser fåglarnas uppkomst. Emellertid är deras evolution mer än enbart att agera "fabrik för fåglar", i själva verket representerar dessa dinosaurier en av de mest lyckade utbredningarna av land-rovdjur i Jordens historia".

Skallen är mera krokodilliknande än någonsin en krokodilskalle, käkarna är över en meter långa men bara omkring tio centimeter breda. I framändan av underkäken finns ett särskilt framspringande hak-utskott fullt av långa tänder. Överkäken har ett motsvanade utskott. Endel krokodiler har liknande käkar. Också tänderna påminner om krokodiltänder - de är spetsiga, i genomskärning runda piggar, som har i uppgift att spika fast ett sprattlande slingrande byte och hålla det på plats. "Fiskätar-käkar" säjer vetenskapsmännen.

Resten av djuret var allt annat än krokodillikt. På en rekonstruktion ser man det stå på två kraftiga bakben. Två inte mycket mindre kraftiga framben slutar i tre fingrar - den som motsvarar tummen är beväpnad med en förti centimeters krökt huggklo, komplet med blodränna och allt. de två andra fingrarna har mindre klor. Om också det är en anpassning till fiskafänge så handlar det om huggkrokar för stora baddare. Med den längden på käkarna och räckvidden på armarna kunde djuret fiska i upp till två meter djupt vatten.

Upptäckarna var ett team med medlemmar från USA, Frankrike, Storbritannien och republiken Niger. Med upptäckarnas rätt gav de den stora rovödlan namnet Suchomimus tenerensis, där släkten Suchomimus står för krokodil-härmande, Och artnamnet tenerensis syftar på fyndorten Tenere-öknen.

Suchomimus är en spännande varelse i sig, men hör även till ett spännande släkte, som kallas spinosaurider.
Spinosaurus betyder "tagg-ödla" och taggarna, det är utväxter av ryggkotornas övre utskott. Suchomimus har sådana utskott över ländpartiet, men den har haft släktingar där utskotten har varit mycket större, varav namnet. Kommentatorn i vetenskapstidskriften Science, Thomas R Hotz, berättar, i förklarande översättning:

"En av de mest mystiska rovdinosaurierna som nånsin har upptäckts är Spinosaurus aegyptiacus, först beskriven av Ernst Stromer år 1915 utgående från fossilmaterial från Egypten, nu daterat till 95 miljoner års ålder. Mysteriet grundar sig på Spinosaurus´ högst specialiserade anatomi. Ryggradens övre utskott är mycket långa över bålen, upp till 1,70 meter, och bildar ett "segel" i likhet med det som bars av den tidig-permiska däggdjursödlan Dimetrodon (di-metro-don = tänder av två mått) 100 miljoner år tidigare. Vi såg Spinosaurus i all dess skräckinjagande storlek i Spielbergs Jurassic Park III. Spinosaurus´ underkäke var lång och mycket smal, tänderna var koniska och inte alls knivbladslika som i de flesta rov-dinosaurier såsom Allosaurus eller Velociraptor."

. En annan del av mysteriet med Spinosaurus är att de fosilen inte längre finns - de förstördes då de allierade bombade Mynchen under andra världskriget.

Strömers monografier finns emellertid kvar och de fick ny aktualitet då nya fossil av Spinosaurus upptäcktes i Egypten och i Marocko i slutet av åttitalet. Ett mycket välbevarat fossil av en släkting som fick namnet "Baryonyx walkeri" -tung klo - framtagen i England 1984. Artnamnet hedrar upptäckaren amatörpaleontologen William Walker som fann den mastiga förticentimeters tum-klon 1983. Baryonyx har ett huvud som med sina smala käkar långt påminner om Suchomimus, och den har daterats till samma tidsålder, 120 till 110 miljoner år. Till storleken också, vardera omkring tio meter långa och vikt i livet på 4 till 5 ton.

För två år sedan, 1986, beskrevs ett par släktingar i Brasiliens undre överkrita, det handlar om fossilfragment av skalle och käkar som hittades i avlagringar som också för mängder av fiskfossil.

Alla dehär - som grupperas under beteckningen "spinosaurider" levde samtidigt som andra rovdinosaurier, Suchomimus var ju inte liten, men kan väl ha fått se upp för den bland kända rovödlor näststörsta, Carcharo-donto-saurus saharicus, namnet hänsyftar på den stora vita hajen, "vithajskäftad ödla".

Suchomimus brasilianska släktingar höll undan för den största av dem alla, Giga-noto-saurus, som faktiskt räknas till carcarodontosauriderna.

Jämsides med dem fanns därtill andra släkten av rovdinosaurier. Det kunde kanske vara bra för spinosauriderna att hålla undan för dem och hålla specialiserad diet.

Mysteriet med spinosauridernas ryggsegel ökar genom att en växtätardinosaurie med ryggsegel, Ouranosaurus, som inte alls var släkt med spinosauriderna, levde i samma område och under samma tid som den nigerianska spinosaurien Suchomimus. Ouranosaurus hörde till iguanodonterna, som hade samma utbredning som spinosauriderna. De var sju till åtta meter långa och kunde väga ett par ton.

Åt spinosaurierna endast fisk?

I fallet Baryonyx hade man lika anpassade käkar och framfötter som beträffande Suchomimus , men den engelska jätteödlans lämningar omfattade dessutom rester av maginnehållet. Kommentatorn Thomas R Holtz

"Specialiserad fiskdiet för Suchomimus och Baryonyx har förelagts grundat på den anatomiska likheten med krokodilskallar , och på resterna av fiskben som hade utsatts för magsafter innanför revbenen på det ovanligt välbevarade Baryonyx-fossilet. Stora fiskar förekommer i de faunor varifirån andra spinosaurider kommer, såsom den tre och en halv meter långa kvastfeningen "Mawsonia" i Nordafrikas och Brasiliens mellan-krita, och den mycket mångskiftande fiskfaunan i avlagringarna med de brasilianska spinosaurierna."

Firrar på tre och en halv meter ska nog ha varit mumseli-mums för Suchomimus och rikligt fiskbestånd förklarar även de övriga spinosauriernas anpassning .

Men det är som vi tror, för sådär enkelt är det inte. Fisk, javisst, men Baryonyx och Suchomimus räknade, i likhet med honom som instiftade reglerna för tagande av snaps, säkerligen allt som kunde fångas och ätas till fiskrätter, och växtätaren Iguanodon var samtida med Baryonyx i Västeuropa. Thomas R Holz:

"I sin sammanställning 1990 indikerar författarna närvaron av magsyre-påverkade ben av ett ungt exemplar av den växtätande dinosaurien Iguanodon inne i Baryonyx-s kroppshåla, så den åt med största sannolikhet landdjur likaväl som fisk".

Den stackars Iguanodon-ungen hade inte en chans. Baryonyx-s långa käkar slog fast och de decimeterlånga framtänderna höll bytet, medan snabba hugg med tum-klorna slitsade upp väldiga sår och gjorde hastigt slut på sprattlandet.

Men hade inte just det exemplaret av Baryonyx kort därpå - samma eller följade dag - fallit offer för den olyckshändelse där den omkom och bäddades in i avlagringarna som bevarade den, så hade vetenskapen förblivit i villfarelsen om ensidig fiskdiet.

Land och hav.
Specialiseringen på fisk och mindre bytesdjur var uppenbart framgångsrik. Det visar redan spinosauridernas utbredning, i rum, från England över nord- och västafrika till Brasilien. Och i tid, tiotals miljoner år under mellan till sen krit-tid.

Utbredningen väcker emellertid nya mysterier till liv.

En blick på världskartan, som man tror den såg ut för 120 till 110 miljoner år sedan, visar, att Afrika och Sydamerika ännu hängde ihop längs det som idag är Brasiliens nordöstkust, som passar in mot Afrikas Guineakust. Sydatlanten var en djup vik, som öppnade sig mot ett hav runt Antarktis och Australien som ännu hängde ihop, medan Indiska halvön hade lossnat från Antarktis och börjat driva norrut.

Det fanns ingen havsförbindelse mellan den smala sydatlanten-viken och havet norrpå. En del av norra Atlanten utgjorde en del av den stora östvästliga ocean som kallas Tethys-havet. Nordamerika bildade en stor landmassa med grunda innanhav som tidvis var i landförbindelse med den ostasiatiska landmassan. Resten av Asien och Europa täcktes delvis av grundhav och bildade en samling större och mindre öar. Detvillsäja, så har man trott hittills.

"Före upptäckten av Suchomimus stämde spinosauridernas utbredning och deras förhållande till varann överens med kontinentfördelningen under denna tid. Man kunde förklara skillnaden mellan Baryonyx och de södra spinosauriderna med att Tethys-havet öppnades. Skillnaden mellan spinosauriderna i Afrika och i Sydamerika förklarades med att södra Atlanten öppnades i slutet av krit-tiden. Upptäckten av Suchomimus i Afrika under mitten av krit-tiden komplicerar bilden. Nu är Suchomimus´ närmaste släkting den europeiska Baryonyx snarare än den afrikanska Spinosaurus och dess brasilianska släktingar."

Hur man än vänder och vrider på scenariorna framstår två saker fullkomligt klart:

För det första, spinosaurierna måste i något tidigt skede av sin utveckling ha varit utbredda över både den nordliga och den sydliga landmassan och överallt där ha snappat upp fiskar och andra dinosauriers ungar - framför näsan på andra stora rov-dinosaurier. De utvecklade sig i flera linjer, spinosauriderna i nordafrika till Brasilien, baryonykiderna på den norra landmassan.

Och för det andra, sedan dyker baryonykiden Suchomimus upp i Västafrika!

Hittills har det ansetts att det inte fanns någon landförbindelse mellan de europeiska landområdena och Afrika under mellankrita, men, som Suchomimus´upptäckarteam skriver som slutord i sin rapport:

"Ett enda spridningsskede från Europa till Afrika under tidig mellan-krittid räcker till för att förklara Suchomimus förekomst i Afrika. Suchomimus släktskapsförhållanden med de övriga spinosauriderna och deras bio-geografiska spridning utgör tilläggsbevis för att det måste ha funnits förbindelser över Tethys-havet under förra hälften av sen-krittiden"

Stephen Spielberg måste ha läst de här rapporterna, eller hade åtminstone medarbetare som gjorde det. För i "Jurassic Park III" ser vi till vår glädje en monstruös Spinosaurus eller Suchomimus på jakt efter filmens hjältar och hjältinnor jämsides med dedär raptorerna och tyranosauriderna som vi redan känner från de tidigare filmerna.


Skicka kommentarer tilljuhaniwestman@gmail.com eller juhani.westman@pp.inet.fi

Tillbaka till första evolution-sidan.
Tillbaka till paradsidan.