© J Westman 2001, 2005, 2012   Uppdat. -05, -12

Trångt i stamträdet.
   Alla fossil av för-människor ryms inte med i den utvecklingslinje som leder till oss. Vår art måste ha haft föregångare som under evolutionens gång har förändrats: från nånting som har kunnat vara gemensam förfäder till både oss och aporna, tills den nutida människan uppstod. Men utvecklingen hade sidospår och när paleontologerna, fornlivsforskarna numera hittar fossil, så ryms inte alla i den direkta linjen från förmänniska via urmänniska till dagens människa.

   Det har att göra med hur evolutionen framskrider. Varje gång det finns en chans - genom att livsmiljöerna förändras eller nya miljöer öppnas - så uppstår många nya arter mer eller mindre samtidigt. En del klarar sig vidare under nästa omvälvning och andra dör ut. Ett stamträd får utseendet av en massa buskar radade på varann. Varje buske utgår från en gren på föregående buske.

Varje gång de paleontologer som forskar i människoartens utveckling - paleo-antropologer kallar de sig – forn-människoforskare kanske - hittar ett människofossil som lite avviker från de tidigare, så är frestelsen stor för dem att hävda två saker: för det första att detta är inte bara en ny art men även ett nytt släkte och för det andra: det är just den här nya typen som står i utvecklingslinjen fram till oss, och människosläktets förhistoria ska skrivas om.

Det har förståss med presige att göra. Att upptäcka en förfader - det är släktforskning i kubik. Och så går nyhetstrumman.

Nu är förmänniskosläktena inte särskilt lätta att hitta som fossil. De presenterar sig inte och det som hittas är inte heller så mycket för världen - där är oftast bara enstaka tänder, med lite mera tur fragment av käkar, ibland en sönderbruten skalle och har forskarna riktigt, riktigt fantastisk tur, så finns det lite mer så man ser hur ryggrad, armar och ben har varit funtade.

Debatten handlar sedan oftast om oerhört tekniska finesser: formen och storleken på tanden, hur tjock emaljen på den är, skallens form och så vidare.

I början av nittonhundratalet var det enkelt - det fanns fynd av en istida annorlunda människa, neandertal-fyndet, och ett fynd av föristida urmänniska, Javafyndet. Snabbt kom det mera, och när nittonhundratalet har gått till ända finns en förbryllande mängd olika förmänniskotyper från olika tidsåldrar och från många håll i världen. Man kan säja att det börjar bli trångt i stamträdet när alla vill med.

Det allra senaste i raden har fått namnet Kenyanthropus platyops, av sin upptäckare Maeve Leakey med kollegor. Maeve Leakey är ingift i en släkt paleoantropologer som har varit verksam i Kenya sedan före andra världskriget - och det nybeskrivna fyndets namn är lättolkat som en slogan: Kenyanthropus - Kenyamänniskan - platyops : med platt ansikte. Ingen ap-nos här inte!

Ålder: tre komma fem till tre komma två miljoner år. Plats: Turkanasjön i norra Kenya, som också tidigare har gett många förmännisko-fossil.

Vid den tidpunkten – för sådär tre miljoner år sedan - vet man av andra fynd att det redan fanns en svärm olika förmänniskosläkten i Östafrika: Australopithecus-släktet med minst fyra arter, deras parallellsläkte Paranthropus med ett par arter - de första arterna i vårt eget släkte Homo börjar uppträda bara lite senare. Och nu vill då Leakey-gruppen ha in ett släkte till - med två arter: den äldre K. platyops och sedan en yngre art K rudolfensis - Under kolonialtiden hette Turkanasjön Rudolfsjön .

Gissa sen själva vart utvecklingslinjen pekar rakt som ett spjut förbi hela den gamla församlingen, när alla anatomiska mdetlajer har gåtts igen i en lång rapport i Nature.

Vi kan vänta oss en fartfylld debatt om det nya släktets berättigande överhuvudtaget och den plats det ska ha i tingens ordning - medan alla samt och synnerligen ropar efter fler fossil - det är så man brukar.

I kulisserna ligger dessutom det mera sensationella "millenie-förmännisko-fyndet Orrorin tugenensis- som offentliggjordes i fjol. Fyndet gjordes av en fransk-kenyanska forskargrupp. Det påstås vara en upprättgående människolik varelse från sex miljoner år tillbaka, alltså långt före alla australopithekiner. Där vill man flytta ut oss från hela det vedertagna härstamnings-trädet, och forskarsamfundet drar sig för att kommentera att all deras möda skulle ha varit förgäves –påståendena kan varken bekräftas eller tillbakavisas innan man vet mera och helst ser lite flera fossil av samma typ.

Ingen vidkänns apan.

För-människor - det vill säja fossil som paleontologerna, fornlivsforskarna, vill klämma in i det mänskliga stamträdet, sådana finns det gott om. För-apor - det vill säja fossil som skulle visa hur gorillor, chimpanser och orang-utanger har utvecklats - de lyser med sin frånvaro. OM något fossil skulle hänföras till ap-linjen så uppfattas detta av alla, icke minst de fältforskare som har hittat fyndet som en blodig skymf och oförrätt som ska avvisas med händer och tänder. Om de nyaste fynden av förmänniska och om det att för-apor är nästan okända

Som ovan sagts börjar bli trångt i vårt stamträd när forskare på olika håll kommer dragandes med gamla tänder, en och annan käke och i lyckliga fall även andra benrester. Våren 2001 aktualiserades dethela av två fyndbeskrivningar. den såkallade milleniemänniskan, Orrorin tugenensis från Kenya, upphittad av ett fransktbrittiskt team och ett annat fynd Kenyanthropus platyops där upptäckarna hör till fornlivsforskarklanen Leakey. Orrorin vinner sin berömmelse av sin höga ålder, kring 6 miljoner år, Kenyanthropus är bara - om man nu kan säja så -bara 3,5 miljon år gammalt men är så mycket mer mänskligt än samtida australopithecus-fynd. Namnen säjer allt: Australopithecus betyder ordagrant "syd-apa" – pithecus är lika med apa - namnet gavs på tjugotalet när forskarna var återhållsammare än de är nu, och man ville betona att varelsen utvecklingsmässigt ännu var på ett ap-stadium –man förstod inte heller då att även apor har utvecklats sen deras släkten skiljde sig från vårt. Däremot betyder anthropus människa och följaktligen "Keny-anthropus" "Kenia-människa." Och hör sen.

En tredje grupp kommer nu in på arenan: i Etiopien har en egen forskargeneration utbildats sedan amerikaner och etiopiska studernaden på sjuttitalet hittade den berömda ur-australopithekinen Lucy, och etiopierna har sitt eget rika fyndområde i Afar. Efterhand har förmännisko-fossil från allt äldre skeden hittats. Det var en föregångare till Lucy som fick namnet Ardipithecus ramidus, med åldern 4,5 miljoner år, so etiopierna ville ha att gälla för den äldsta förmänniskan, och nu har de uppdagat en äldre version, A ramidus kadabba där namnets sista del heltenkelt är det lokala språkets ord för gammelfarfar. Kadabban har en ålder på mellan 5,2 och 5,8 miljoner år och börjar alltså hota den kenianska Orrorins ställning. Om den - alltså Orrorin - nu sedan är att ta på allvar, i det bråket fjärmar man sig från vetenskap därför att det råder strid på kniven om reviren där fossiler kan grävas fram.

Nå, ett gemensamt har de alla de här gamylerna, de gick upprätt, såsom vi. Nu har det varit ett axion att om det har gått upprätt så var det en förmänniska, om det armhängde och eller gick med knogarna i marken så var det för-chimpanser eller för-gorillor. Det är bara det att för-apor från tiden kort efter att släktena skiljde sig från vår linje nästan inte alls är kända. Och det är ju konstigt - det har skyllts på att apor inte fossiliseras så lätt eftersom de lever i träd men det är en så fånig förklaring att man undrar hur nån ens nämns lägga fram den. Dessutom har åtminstone de etiopiska för-människorna levt i en skogsterräng.

Är det måhända i stället så att man inte vill vidkännas dem. Man samlar inga stora journalist-skaror på en presskonferens om att ha upptäckt chimpansens förfader. Kan det möjligen vara så att upprätt gång inte är ett utvecklat utan ett mera primitivt stadium. Helt osannolikt är det inte, för tillexempel den italienska apan Oreopithecus bambolii, som inte alls har med människo- och människo-ap-linjen att skaffa , den levde för sju till nio miljoner år sedan och vandrade ibland på de två runt på sin hem-ö i det som idag är Torscana.

Chimpanser och gorillor har sedan under de sex-sju miljoner år som anses skilja dem från människolinjen haft gott om tid att utveckla sin speciella knog-gångart, medan människolinjen gick och skaffade sig långa hälar. Bakfötter för fornlivsforskare att ha uppfattningar om. Om det nu var länge sedan chimpanser, gorillor och människor hade en gemensam förfader - genforskarna tycker ju att 6 miljoner år sedan skillnaden är i det längsta laget. Det är för de flesta forskarna en obehaglig tanke och vem är det som kommer att stiga upp och frivilligt medge att just det egna fyndet är apa - hellre då en utdöd sidogren som kunde ha blivit människa "om inte" och så vidare.


Läs mera om evolutionen och om mäniskans evolution i
Utvecklingen på bettet  Evolution till tänderna,
Genklockan
Världens äldsta yrke.
Människan är ett konstigt djur
En miljon år före Kristus
Blott ett litet, litet gen-fel
Antingen eller - både och.
En liten lurvig krabat
Skicka kommentarer till
juhaniwestman@gmail.com


Tillbaka till första evolutions-sidan.
Tillbaka till paradsidan.