© J Westman 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2011, 2012, 2015. jw 04 dec 2004. Senast uppdaterat 24 jan-15.

UPPTÄKTSFÄRDER I VETANDETS GRÄNSMARKER
eller målsättningar som i tiden ställdes upp för radioprogrammen "Byggstenar," "Fem fenomenala minuter om fenomen i naturvetenskapen", samt "Månadens Stjärnhimmel." Alla tre sändes i Radio Vega ännu under år 2004. Sedan blev det slut. Dels därför att jag avgick med pension, fallen för rundradiobolagets åldersgräns. Dels därför att programledningen för det som förr var Finlands Rundradio på svenska, men sedan fick det språkvidriga namnet "Svenska YLE", inte ville ha en fortsättning. I stället satsades på något som kallas Leonardo som förmenas vara populärvetenskap, där dock ordet ges den betydelse som är ändamålsenligt för att tala om allt utom naturvetenskap.
    Till all lycka tänkte någon om. Hösten 2006 kom nya förmågor in i programschemat, med ett välgjort populärvetenskapsprogram som heter "Kvanthopp", med en egen, mycket lyckad profil. Programmet belönades med Topelius-priset i januari 2015, och följer därmed ärofullt i sina föregångares fotspår.
    Därtill några funderingar kring vad det är att vara vetenskapsjournalist, och vad jag egentligen sysslade med på jobbet.
   Allt för att ge Er en kort handledning, avsedd för Er, som ännu kommit in till mina hemsidor via länken i Radio Vega, alltså från (ush!) "Svenska YLE"s hemsidor.
   Om Ni efter läsning väljer att fortsätta läsningen i den här "sajten" hittar Ni texter, varav en del, men ingalunda alla, grundar sig på manus till de nämnda programmen. Jag har också lagt in några, som jag hoppas spännande, länkar här och där som belöning för visad flit.

I månadsskiftet november-december 2004 upphörde min anställning på Rundradion som vid det laget hade pågått från den 15 januari 1965. I de yttersta dagarnas sammanhang föreföll det ganska klart att den typ av naturvetenskapliga program, som jag gjorde, inte skulle fortsätta, och det fanns även risk för att hela genren "naturvetenskap och teknik" i radio skulle försvinna, den också. På jobbets nästsista dag skrev jag ihop det här programmatiska testamentet för distribution bland chefer och kollegor. Jag tycker att Ni, bästa lyssnare/läsare, också ska ha rätt att ta del av det.
På avskedskaffet samma dag talades det vackert om behovet av att programmen fortsätter, men skulle det bli endast till intet förpliktigande artighetsord? Substansen lät vänta på sig. Kunnigt folk skulle nog finnas, men se nej. Man vred mera salt i såret (för att citera kollegan Rolf Kokkola) genom att kalla det ersättande tjafset "program om populärvetenskap", ett ord varmed man får ett otal synder täckta.
   Jag frågade mig på vilket sätt programledningen tror sig spara med att i stället sända tjafs. Annat än genom att skrämma bort Er, ni kritiskt tänkande lyssnare, till förmån för fårskocken som inte bräker emot, och avslöjar programledningens inkompetens eller värre.
   Nåja. Till all lycka tänkte någon om. Hösten 2006 kom nya förmågor in i programschemat, med ett välgjort populärvetenskapsprogram som heter "Kvanthopp" - ett fyndigt och välfunnet namn - med en krävande profil, som programmakarna förverkligar med den äran. En del skojig trivia, en del seriös naturvetenskap. Som dom brukade kalla sådant: "infotainment". Det fann sin form snart nog, och är nu en proffsig prestation i en klass som jag bara kunde drömma om att uppnå. I januari 2015 belönas programmakaren Marcus Rosenlund med Topelius-priset, avläggaren till Publicistpriset, som numera delas ut av Svenska Publicistförbundet och Folkskolans Vänner. Man önskar programmakarna lycka till.

Så här ungefär ordade jag på mitt avskedskaffe:


Ett slags programmatiskt testamente.

JW, Gamla redaktionshuset, 29.11 2004

Bästa kollegor, vänner, radioter, romare och landsmän!
Det är med en viss oro jag lämnar av efter fyra årtiondens verksamhet, som långt, även om inte uteslutande, har kretsat kring naturvetenskap och teknik. Bevakning av det som sker inom naturvetenskap och teknik, samt ett förståendegörande av principerna bakom framsteg inom naturvetenskaperna och nytillämpningar av naturvetenskapliga framsteg inom tekniken, är i mitt tycke något som definitivt hör till de uppdrag en public service-inrättning bör sköta.
   Medborgarna behöver grundkunskaper och insikter i dessa sammanhang. För att rätt inse vilket slags värld vi lever i, och hur den har blivit sådan den är, måste vi ha kunskap om fenomenen i den, och om de naturlagar som styr det som sker i vår omgivning, i stort som i smått.
   Informerade medborgare, alltså vi, bör även veta, att evolution är ett grundläggande faktum inom snart sagt alla naturvetenskapens områden, och att denna evolution styrs av grundläggande lagar. Samtidigt bör vi inse att evolution inte automatiskt är det samma som "framsteg", men väl, att kunskap kring hur evolutionen sker innebär förståelser för de risker som ingår.
   Människan styr sin egen och sin omgivnings utveckling på gott och ont, antingen hon vill det eller inte. Med kunskap om evolutionens väsen kan åtminstone delar av utvecklingen styras målmedvetet.

Det kan komma som en överraskning, men det mesta av naturvetenskapen är historisk vetenskap, såtillvida, att själva kunskapen hela tiden förändras, den ökar, insikterna blir mer djupgående, men samtidigt så att fenomenen i vår omvärld är följden av utveckling genom tidernas gång.
   Parallellt med kunskap om naturvetenskaperna och deras historia, behöver medborgarna kunskap om det som har skett och sker i människosamfundens historia och deras utveckling.
    Naturvetenskapen ger oss insikter om var vi är, och vad vi är, och, sammankopplat med den historiska dimensionen, även vetskap om varifrån vi har kommit, och hur vi har kommit dit vi står idag. Endast med vetskap om varifrån vi har kommit, och var vi är, kan vi fatta meningsfulla beslut om vart vi är på väg, och hur vi ska komma därhän.
   Ett åsidosättande av naturvetenskap, teknik och historia betyder ett utlämnande åt allehanda lurendrejare, kvasivetenskapare och flummare men även åt politikens mörkermän och bakåtsträvare.

   Att satsa på naturvetenskap, tekniskt kunnande och historisk insikt innebär ett försvar av demokratin, ett stöd för ökande av förstående och tolerans – kort sagt, ett uppfyllande av de målsättningar som bör ligga som grund för en public service-organisation.

Inom Aktuellt skötte jag bevakning av naturvetenskap och teknik, delvis inom ramen för det normala Aktuellt-jobbet, dels i det återkommande programmet "Byggstenar". Dagsbevakningen föll bort i och med att jag hösten 1997 överfördes till utbildningsprogrammen, bort från Aktuellt, där jag hade varit verksam i 32 år och 7 månader. Inom Utbildning och Vetenskap, senare Veta, var "Byggstenar", ett veckoprogram, varvat med astronomiprogrammet "Månadens Stjärnbild", en gång per månad. därtill fanns ett kort kåseriprogram med ett långt namn: "Fem fenomenala minuter om fenomen i naturvetenskapen" som sändes en gång i veckan det också, på dagstid i flödesradion. I och med min pensionering försvinner dessa program. Utbudet kan ju på intet sätt anses ha varit stort: 15 plus 5 minuter per vecka. Följaktligen har bevakningen varit bristfällig och full av luckor, men jag har tröstat mig med att det ändå har varit lite mer än alls ingenting.

Hur skall det bli nu? De signaler jag har fått har dessvärre varit entydiga: ingen fortsättning följer. Att programmen som sådana läggs ner är ingenting att gråta över, de har levt sin tid med mig, och de behöver säkert nya former om och när nya redaktörer tar hand om dem. Det som oroar mig är att det uppstår en lucka i själva sak-utbudet, att det inte längre görs och sänds program om naturvetenskap och teknik, som sätter in dessa fenomen i sina sammanhang. Jag hoppas att dessa farhågor inte besannas.
   Jag ser förståss det hela ur den ensidiga radioredaktörens synvinkel. Nu i vår mångmediala värld borde jag ju tänka på TV också, men naturvetenskap och teknik är av den arten att de kräver oerhört stora resurser att göras inom TV, medan det med lätthet låter sig göras radioprogram inom området. Av detta skäl anser jag att det i fortsättningen särskilt bör satsas på att sådana program produceras för radiokanalerna, eftersom man så uppnår en sakmässig helhetstäckning med rimliga resurser.
   När jag började fanns det ingen utbildning att få på området, och jag är följaktligen självlärd. Nu vet jag att det finns människor som är både kvalificerade och därtill formellt utbildade till vetenskapsredaktörer. Det finns alltså alla förutsättningar för detta bolag att fortsätta producera och sända radioprogram om naturvetenskap och teknik – att hävda att det inte finns pengar är endast en "slyngelns sista ursäkt" för att medge att det inte finns vilja.


Så här långt mitt avskedsbrev. Här följer nu text om programmålsättningarna, som utarbetades under många år, denna sista version är från år 2002.


MÅLSÄTTNINGAR.
I all korthet handlade det om tre radioprogram, de var:

BYGGSTENAR – VETENSKAP OCH TEKNIK
"Byggis" vänner emellan. Rön, bakgrund och tankar om och kring vetandets och kunnandets gränsmarker.
15 minuter varje vecka jag är på jobb (minus Stjärnhimmel,) plus snabb-repris.

MÅNADENS STJÄRNHIMMEL
Juhani Westman guidar bland stjärnor och stjärnbilder, planeter, månkratrar och myter.
Det här är den stående delen av rubriken, om jag kommer på något för ett enskilt program sätter jag till det. Längd 15 minuter. en gång i månaden.

FEM FENOMENALA MINUTER ELLER FEM MINUTER OM FENOMEN I NATURVETENSKAPEN
i Direkt, betraktelser kring kunnande och kunskap, måndagar
Längd 5 minuter, sänds ett för varje arbetsvecka jag har, alltså 3 måndagar av 5. Inom familjen används kortformen "Fem fenomenala..."

Under vår- och höstsäsong gjorde jag i praktiken två Byggstenar och en Stjärnhimmel per fem veckors period som består av 3 arbetsveckor och 2 pensionsveckor. En "Fem fenomenala..."gjordes varje arbetsvecka.
Under sommarsäsongen gjordess andra program under de veckor jag var på jobb. Andra fyller de glapp som uppstår som följd av min deltidspensionering. Jag har gett tillstånd att de får använda rubriken "Byggstenar", men varken har eller tar något annat ansvar för vad de gör eller hur de gör det...

Hur de i tiden kom till.
   Idén till ett vetenskapsprogram inom "Aktuellt"-s dåtida repertoar föddes i samband med att jag övergick från att ha varit redaktionssekreterare ( det som nuförtiden kallas "producent" och på TVn "nyhetschef") till att bli specialredaktör med ansvarsområdena vetenskap och teknik - jag hade hand om upprustning, nedrustning och vapenteknik också - och sedan gjorde ett studiebesök på Sveriges Radios vetenskapsredaktion, den som gjorde "Vetandets Värld", det var under vårvintern 1980. Det var en fin redaktion med underbara människor och när de föreslog att jag skulle komma till dem för en riktig praktisering som sommarredaktör så svarade jag förståss ja. Det ordnade sig med behövlig tjänstledighet - denna tjänstledighet bär den huvudsakliga skulden till att jag inte kommer att ha en chans att få mina 40 år på Rundradion fulla - och så begav jag mig över till Stockholm för att en kort tid bo och arbeta där. Den sejouren vore värd en egen historia, men den historien kommer inte här.

Alltnog, jag kom hem och med dåvarande Aktuellt-chefen Robert Tamm började vi på hösten begrunda hur erfarenheterna skulle utnyttjas, och kom till att ett vetenskapsmagasin skulle sitta. Till en början funderade vi på ett system där två till fyra olika aktuella ämnen kort skulle presenteras. Det handlade ju om ett program i en nyhets- och aktualitetsredaktion! Vi sökte också efter ett namn på kaffepaus efter kaffepaus, och slutligen, en dag, när Robert och jag satt i Radions socialhus matsal i Böle föll mina blickar på tegelväggen och iden började kläckas: "tegel i vetenskapens mur", nää, "stenar i vetenskapsbygget" nää...det kom som vanligt alla tänkbara dåliga ideer tills den goda var kvar: Varför inte "Byggstenar för en världsbild". Jo, det var en bra grundtanke, men nu ska man inte göra det för enkelt, så vi lämnade bort bestämmelsen, den för var och en fundera ut själv, tyckte vi, och så blev det "bara" Byggstenar. Slutformuleringen blev "Byggstenar - vetenskap och teknik".

Den lilla pamfletten med ett tjugotal Byggis-manus som gavs ut på Rundradion med Tom Morings benägna stöd 1995 bär det fullständiga ursprungliga namnet.

Jag började göra Byggisar i januari 1981, först som vi tänkte det med flera ämnen, snart blev det allt oftare så att en sak behövde kommenteras ordentligt, antingen i intervjuform eller som radioessä. Efter några år var ett-ämnes-Byggisarna den allenarådande formen. I den formen hade jag den med mig när SVRs stora organisationsreform ledde till att jag lämnade Aktuellt och flyttade över till Utbildning och Vetenskap - det som tidigare var Skolradion.

Radio Extrem ville ha ett kort vetenskapsmagasin och det blev "Visste Ni att.." men sedan gled visst jag och Extrem-profilen såpass ifrån varann att det roliga upphörde, varpå vi tog över det till Vega under namnet "Fem minuter om tingens ordning". Det sökte sin plats en tid och hamnade till slut i "Direkt" att sändas på måndagar, under namnet "Fem fenomenala minuter eller fem minuter om fenomen i naturvetenskapen", i analogi med och inspirerat av Jan-Erik Wiiks "Fem historiska minuter..." också ett långt namn på ett kort program, som jag för övrigt tycker mycket om. Jan-Erik gick godhetsfullt med på att jag fick använda ett sådant här namn och en programform i samma stil som hans.

De senaste åren har det då och då formulerats programdeklarationer, här nedan en version från hösten 2002:

Att rapportera om vetenskap
Journalistiken kring upptäckter och framsteg förekommer i två varianter:
- Den förklarande och kommenterande "Detta betyder att..."-varianten, i Radio Vegas "Byggstenar".
- Den mer väckande "Tänk och förundras"-varianten, i "Fem fenomenala minuter ...".
- Vardera varianten förekommer i vardera programmen samt även i "Månadens stjärnhimmel".

Därtill kommer en nyhetsbevakning av organisatoriska skeenden och maktspel inom och kring de inrättningar som utövar forskning, den sidan övarlåts åt normal aktualitetsbevakning att sköta.

Vem är "lyssnaren"?
ALLA människor som är intresserade av naturvetenskap, samt alla de, som inte nu är intresserade men kan lockas att bli det. Lyssnaren ska få en intresseväckande inblick i de områden som behandlas, vilket förhoppningsvis fungerar som en impuls att skaffa merkunskap.
Svårigheten uppstår vid val av svårighetsgrad. Blir man alltför elementär kommer man aldrig vidare. Med glädje och tacksamhet noterar jag att intresset bland Er är stort. Den låga bildningsnivån beträffande naturvetenskaper som skolväsendet till del bär skuld till är dock något som generellt bör ge anledning till eftertanke. Kommande tyngdpunktsområde, kanske, men det vore bra med mera stöd från lyssarnnas sida också. Dessvärre tar sig låg kunskapsnivå på ansvarigt håll klart uttryck i lågt intresse för vetenskapsjournalism i allmänhet och svenska program i etern i synnerhet. Man hör nog mycket om betydelsen i festtalsretoriken men det är läpparnas tomma bekännelser, inte någon hjärtats uppriktiga känsla eller hjärnans konsekventa vilja som skulle konkretiseras i handling.

NAMNET "Byggstenar" är alltså härlett ur tanken "Byggstenar för en världsbild".
Ingen programserie kan ge någon färdig världsbild, men väl stoff – byggstenar om man så vill - för lyssnaren att foga till insikter komna från annat håll. Samt inblick i hur den vetenskapliga metoden fungerar.

"Byggstenar" , "Fem minuter..." och "Månadens Stjärnhimmel" som informerande underhållning, "infotainment":
Det handlar om "upptäcktsfärder" till det land där gränsen går mellan det kända och det okända eller ut i den värld som väntar oss alla utanför vår dörr när mörkret fallit på. Så i den meningen är alla programmen "infotainment" – f.ö. en vidrig swenglisk term som vi helst borde hålla distans till.

FORMEN:

-"Byggstenar": intervju eller en form som närmar sig radio-essän. Längden 15 minuter ger stora möjligheter för att använda "det lilla formatet".
-"Fem fenomenala minuter…" är ett typisk radio-kåseri.
-För "Månadens stjärnhimmel " gäller likaså essä-formatet eftersom det har varit omöjligt att få tag i en partner – den kompis som jag hade en tid studerar numera utomlands.

Så här långt programpresentationen inom Rundradion hösten 2002.


Så tog den delen av min verksamhet slut, och ett mått på hur intresserat det, som språkvidrigt kallas "Svenska YLE" , egentligen är att fortsätta, är, att det mesta av arkivet från fyra årtionden åkte i papperskorgen. "Vi gör inte sådana program" sade en näbbig person - för undvikande av missförstånd upplyses om att det var en "han".
      Radions ljudarkiv har en webbsida, dit allmänheten har tillträde, och där finns endel av mina program. Obs! En mycket bra programserie om motorteknikens utvecklande, som jag gärna skulle ta åt mig för dom hävdar så, är de facto gjord av f.d. kollegan Jan-Erik Wiik, all ära för den åt honom.
      På denna hemsida kan ni hitta texter kring det som engång sändes.


Gå till Jussis Vetenskap och Rymd, hemsidans parad
eller fortsätt att läsa vidare i Förmedlare, tolkare...

Titta gärna in i min Blogg:     Jussi tycker att...

Sänd kommentarer till min e-adress:    juhaniwestman@gmail.com


Och eftersom ingen städar efter sig på YLE-webben gäller alltjämt i oktober 2011 ! ( är det inte otroligt!):
Tillbaks till  Vegas program
Gå till   VETA/Byggstenar