muminworld.html
© J Westman 2004, 2005, 2011

Universum i Muminperspektiv

När professorn i astronomi Esko Valtaoja för i början av det nya seklet tog sig före att granska vår världssyn i ljuset av vad vi nu vet, kallade han sin bok "Hemma i Världsrymden" (på finska "Kotona maailmankaikkeudessa" ). Betoningen ligger på "hemma". Det är de stora dragen i Universums och i livets utveckling och vår plats i tingens ordning det handlar om.

   Valtaojas "Hemma i Världsrymden" fick Fack-Finlandia-priset år 2002. Nu finns boken på svenska. Hufvudstadsbladets Erik Wahlström bad våren 2004 undertecknad recensera översättningen, och här är den.
Efter recension i HBL sommaren 2004 jw, uppdat 29.11.2005, 19.10.2010, 24.12.2011
   Den observerande kosmologin kommer varje år med nya fakta som ska stoppas in i existerande teorier eller användas till att formulera nya. Grundfakta: att Universum existerar och att vi kan observera det, förändras inte. De allra senaste detaljerna kring den Stora Smällen, Universums utvidgning eller landarna på Mars behöver inte ha hunnit med för att göra resonemanget både aktuellt och durabelt.
På en känd målning av Paul Gauguin kan man läsa frågorna: "Varifrån kommer vi? Vilka är vi? Vart är vi på väg?". Valtaoja utgår på prologens första sida från dessa tre frågor.

Det är många år sedan numera framlidne Nils Mustelin redde ut begreppen om hur tänkbart livet är utanför Jorden. Detaljkunskapen om dels livet och dels det som finns utanför Jorden har ökat enormt sedan dess. En ny syntes behövdes, och den kom med denna bok. När den kom ut förargade den mig: karln hann före mig och skrev den bok jag hade velat skriva! Och för att strö mera salt i såret, han gjorde det bra dessutom!
Loppet är definitivt kört för mig nu, Philip Hildén har lyckats med att förmedla Valtaojas tankegångar till svenska, att boken kan ges ut både hos oss och i Sverige är att betrakta som en kulturgärning, icke minst därför att Hildén med avsevärd möda har tagit fram de adekvata svenska termerna kring många fenomen som populärpressen ofta serverar som anglicismer. Språkligt tar Valtaoja ut svängarna och Hildén har fått lägga på ett par kol extra för att hänga med. Jag tycker han har lyckats.

Och när man har läst igenom boken första gången och sedan börjar undra vad Valtaoja egentligen anser om tillexempel "den antropiska principen" – den att vi finns här för att vårt Universum gör det möjligt – då har man glädje av ett utmärkt index.

En vanlig jord

Genom historien har det alltid funnits de som drar en skarp skiljelinje mellan tillvaron på vår jord och det som på femtitalet började kallas den ”yttre” rymden, för att markera skiljelinjen. En sådan skillnad kunde motiveras ur det antika perspektivet, när det föreföll som om andra naturlagar skulle råda ”nere på jorden” än uppe i himlarymderna bortom månen. De kristna kyrkorna tog med iver upp bilden av Jorden som en förgänglighetens jämmerdal under en fullkomlighetens och salighetens himmel.
Konsten att iaktta och ifrågasätta såkallade ”sanningar” är en kulturyttring som föddes i Västeuropa. Ett av de första ifrågasättandena, illa sett, hur annars,  var om det alls fanns någon sådan skiljelinje mellan himmel och jord. 

Om det har funnits något ledmotiv inom naturvetenskapen sedan femtonhundratalet, så är det väl att vår jord är en del av världsalltet, utan några andra krav på specialställning än den att vi råkar bo just här. Man brukar kalla detta den kopernikanska principen och hedrar därmed Nicolaus Copernicus (1473-1543), man kunde lika gärna tala om den aristarchiska principen eftersom Aristarchos från Samos (ca 250 f.Kr) placerade in jorden bland de andra himlakropparna som kretsar runt solen redan 1700 år före Copernicus tog upp tanken och gjorde den känd i Västeuropa.

Lärostriden stod emellertid i nästan två sekel kring Copernicus´ livsverk. Ur titelorden  ”Om himlaklotens rundgång...” , ”De revolutionibus orbium celestium...” har språkbruket tagit ordet för samhällelig omvälvning: revolution. Copernicus tankar var ju revolutionära.

Men en bit i pusslet förblev olagd: de naturlagar som gällde ”nere på Jorden” påvisades inte gälla uppe på ditsidan Månen. Rörelserna i himlasfärerna – för det handlade hela tiden om sfärer inom sfärer – följde egna lagar.
Det var inte förrän Isaac Newton ( 1642-1727) publicerade sina "Matematiska principer för naturvetenskapen" som skillnaden mellan himmel och jord ströks: samma naturlagar gäller både hitom och bortom månen.

Livet sedan: allmänt i världsalltet eller något speciellt för jorden? Det tog sin tid innan livets olika yttringar infogades i naturlagarnas ram, och riktigt fullständigt har detta inte slagit igenom i det allmänna medvetandet ännu. Enligt den kopernikanska principen bör även liv förekomma allmänt i Universum.

Paradoxalt nog har vetenskapen under nittonhundratalet visat på allt mer och mer livsfientliga omständigheter utanför vår hemplanet. Idag är Mars ett frågetecken, Jupitermånen Europa ett sannolikt fåfängt hopp, och resten av solsystemet så gott som säkert livlöst. Det kan förefalla som om det igen skulle existera en skillnad mellan oss och det därute. En verklig skillnad, eller bara en synvilla?

Men det finns belägg för att det finns planeter runt andra stjärnor än vår sol, även om "den andra Jorden" ännu inte har hittats.

Finländskt perspektiv

Valtaojas perspektiv är mycket finskt, men det är inte främmande för oss finlandssvenskar, så man kan tala om en finländsk utgångspunkt och sätt att se. Lite mer exotiskt kan det förstås bli för en läsare med Sverige som referensram. Har de någon motsvarighet till Pentti Linkola, Johan af Grann eller Rauni-Leena Luukkanen-Kilde? Om de har kan dessa parallellfall dra en suck av lättnad, de träffas inte med namns nämnade av Valtaojas gissel, även om tankarna de framför tyvärr inte är specifika för Sverige eller Finland. En kopernikansk princip det också. Vi har inte i ett enda land monopol på att vara stolliga.

Än så länge omfattar statistiken för livet i Universum endast en datapunkt: oss. Men vi finns, och även om det inte precis kryllar av liv överallt, så är det orimligt att anta att livet på Jorden vore det enda som finns i Universum. I slutändan är det ju slumpartade skeenden inom ramen för allmängiltiga lagar som har ordnat det för oss så som vi har det. Att Jorden har uppstått som den har gjort och där i solsystemet den finns. Att nånting kom och kolliderade och skapade oss en stor måne och satte snurr på klotet samtidigt. Att det samlades såpass med vatten att jordytan täcktes, nästan men inte helt. Att värmen från jordens inre driver rörelser i skorpan istället för att hopa upp jättevulkaner, som på Mars, eller dra till med omvälvning av hela ytan på en katastrofal gång, som på Venus. Att slumpen sammanförde de rätta elementen till det som skulle bli livets molekyler gång på gång på gång, det var säkert inte en enda slump här.

Vilka av de slumpartade skeendena som är – ja just det – livsviktiga – vet vi inte ännu. Vad är slump, vad är likgiltigt och vad är nödvändighet står högt på agendan. Men det är slump och nödvändighet i ett Universum vi kan fatta och förstå, detta hemvist som vi lever i och som vetenskapen fortsätter att utforska.

Utan att säja det explicit omfattar Valtaoja Mumintrollets kosmologiska perspektiv: "Världens centrum är ju där jag är. Just nu.", vilket, när man granskar det närmare, inte alls är vare sig egocentriskt eller ens geocentriskt, utan i stället ett uttryck för den kopernikanska principen: det är inget speciellt med just vår avkrok. Synd att dom inte gav Tove Jansson Nobelpris i fysik! Vad man sedan menar med avkrok, ja. Valtaoja vill förmedla att det faktiskt inte är någon väsensskillnad mellan å ena sidan stjärnhimmeln, och å andra sidan barndomens båtbrygga, hemmabastu eller en strand på Hawaii. Det är en djup insikt han förmedlar: Vintergatans stjärnemyller är en del av vårt hemmavid. En tanke, som inte heller var främmande för Mumintrollet.


N&aing;gra länkar:
Mark Wade's Encyclopedia Astronautica
Tähtitieteellinen seura Ursa.
ATS - SAFF Suomen Avaruustutkimus-Seura - Sällskapet för Astronautisk Forskning i Finland.
Ajanlaskutietoja ja almanakkoja.


Comments;Kommentarer;Komentteja:
juhaniwestman@gmail.com
Tillbaka till första astro-sidan.
Tillbaka till paradsidan.